Jonas Runberger

This text was reviewed for the Arkus publication on the tools of the architect.

Folding in Architecture, veck i arkitekturen, var titeln på ett särskilt betydande nummer av brittiska Architectural Design (AD) från 1993. Greg Lynn, en av förgrundsgestalterna för den digitala utvecklingen inom arkitektur under 1990-talet och fram tills idag, samlade här ett antal texter och projekt som påverkade den fortsatta utvecklingen. En central gestalt var den franska filosofen Gilles Deleuze, och framförallt har hans bok Le pli- Leibniz et le baroque från 1988 citerats flitigt (i svensk översättning Vecket- Leibniz och barocken, 2004). Boken representeras i detta nummer av AD genom det första kapitlet The Pleats of Matter, Materians veck, som på detta sätt gav en generation arkitekter en första introduktion till Delueze, och startade ett pånyttfött intresse för form.

Det ursprungliga numrets innehåll omfattar sedan en mängd arkitekter och tänkare. Peter Eisenman resonerar formala och konceptuella veck genom en serie egna projekt, och med en grund i Deleuze. Chuck Hoberman visar de första av de flexibla strukturer han senare blivit känd för. Greg Lynn själv visar tidiga projekt, före introduktionen av the blob som begrepp. Fran Gehrys arkitektur visas genom projekt och möbler från precis innan det stora genombrottet med Guggenheim Bilbao. I texten Towards A New Architecture diskuterar Jeffrey Kipnis bland annat begreppen DeFormation, som i hans mening syftar på rollen av ny estetisk form, och InFormation, med betydelsen ny institutionell, organisatorisk eller programmatisk form. Greg Lynn inledde den ursprungliga publikationen med en text om det veckade, böjliga och formbara som begrepp inom arkitektur, och syftar kanske här framförallt att lämna dekonstruktivismen bakom sig.
Detta nyckelnummer av AD har verkligen lämnat sina avtryck under senare 90-talet och fortsättningsvis in i 2000-talet, men är även en intressant läsning drygt 15 år senare. Många av idéerna är fortfarande relevanta, och kan kanske omvärderas med kunskapen om den utveckling inom experimentell digital arkitektur som sedan skedde. Dessutom bifogar Greg Lynn i nyutgåvan en ny introduktion, och Mario Carpo beskriver de ”tio år av veckning” som skedde efter det ursprungliga numret. Lynn menar här att en av de mest intressanta aspekterna med den ursprungliga publikationen var att den fångade ett antal arkitekter och tänkare innan den digitala revolutionen startade. Carpo menar i sin översikt att vissa av de idéer som presenterades idag känns mycket daterade, medan andra har fått förnyad kraft. Han menar att det stora intresset frö formexperiment som det digitala genombrottet medförde helt enkelt inte hade utvecklats om inte de tidiga teorier som här presenterades inte funnits, samtidigt som det inte går att identifiera att det ena naturligt medför det andra. Det Carpo framförallt intresserar sig för är hur produktionsteknologier idag gör det möjligt att implementera den variation som Delueze teorier och Lynns visioner föreslog.

Utvecklingen har naturligtvis fortsatt de ytterligare fem åren som nu passerat sedan nyutgåvan av detta AD-nummer. Produktionsaspekterna har ytterligare förädlats, det förekommer nu diskussioner som faktiskt sammanför BIM-tänkande med de mer filosofiska utgångspunkter som här presenteras, och framförallt har tidigare tämligen exklusiv kunskap nu blivit mer spridd, och kanske en förutsättning för arkitekturens fortlevnad. För att kunna vara en del av framtida utveckling in om detta fält, är det särskilt intressant att förstå den koppling mellan idé, form och teknik detta mycket rika nummer av Architectural Design omfattar.